Det kan vara på sin plats att påminna om att de medel som används till ”elprisstödet” kommer från överdebiterade avgifter från de så kallade flaskhalsavgifterna som konsumenter främst i elprisområde 3 och 4 betalat in. Det är inga skatter som alla solidariskt bidragit till utan överavgifter som tagits ut av konsumenterna i akt och mening att kunna bygga större kapacitet och minska skillnaderna mellan elprisområdena. Eftersom någon signifikant förändring inte skett på grund av uteblivet byggande hade flaskhalsavgifterna samlats i en gigantisk fond som uppgick till över 100 miljarder kronor. Inga småpengar!
Delar av denna fond lade regeringen helt sonika beslag på och beslutade gentilt att ge tillbaka till de som betalat in dem men uttryckt som ”stöd” för att knipa politiska poänger. Man kan ju påpeka att om dessa överavgifter inte tagits ut alls så hade inte något ”stöd” behövts, människorna hade haft alla sina pengar från början och inga administrationsavgifter på över 1 miljard kronor hade behövt försvinna.
Man ska också påpeka att både nuvarande och förra regeringen hade samma idé, låt var något olika i detaljerna. Politisk enighet alltså. Det är lätt att fördela andras pengar! Vi förväntas dessutom vara tacksamma. Men överdebitering ska betalas tillbaka, inget konstigt med det.
Nå, kommer nu fler flaskhalsavgifter att betalas tillbaka till de som betalat in dem? Inget har ju förändrats i sak, inga tariffer har ändrats, inga stora nybyggen finansieras av dem. Men helt plötsligt byggs inte denna gigantiska fond upp mer. Vart tar dessa pengar vägen? Hos konsumenterna syns de inte till.
Så det kan bli.
Tomas Thorvaldsson, pensionerad professor i Fysik