Om man granskar sjukvården i Europa så ser man att väntetider, personalsituationen och kvalité inte har något med vilken huvudman som har hand om sjukvården. Det finns huvudmän som är statliga, regionala, privata, privata försäkringsbolag, ibland i en blandning.
England är ett bra exempel som visar att vem som driver sjukvården saknar betydelse. Sedan 2010 har sjukvården (NHS) gått igenom stora besparingar. Från att i början av 2000 talet haft korta väntetider, bra kvalité och en bra personalsituation är NHS i kris. Trots statlig huvudman.
Söder och Clingston nämner Danmark och Norge som föredöme. Men talar inte om att ett 15 tal mindre sjukhus i Norge och närmare 20 i Danmark lagts ner sedan den norska sjukvården blev statlig och den danska blev indelad i fem regioner, hårt styrd av staten.
Granskar man andra länders sjukvård så ser man att finansiering, eller brist på sådan, och hur man organiserar primärvård och sjukhus, har stor betydelse för bland annat väntetider.
T.ex Danmark och Norge kräver remiss till akuten och har primärvård (närakuter) öppet dygnet runt.
De flesta länder satsar betydligt mer på primärvården än Sverige och mindre på sjukhusen.
Vi kommer behöva satsa på sjukvården de närmaste åren. Det gör vi bäst genom att framför allt satsa på primärvården, digitalisera, skapa en bra arbetsmiljö och ligga i framkant när det gäller medicinsk utveckling. Inte låta sjukvårdens tid läggas på gigantiska omorganisationer
Tommy Rydfeldt (L)
Gruppledare Region Halland
Kandidat kommunfullmäktige