Jens Larsson och hans fru Catarina driver Åsa hembageri. Tillsammans med vänner har Jens som tradition att åka på skidresa varje år. I slutet av februari åkte han och tolv kompisar till italienska Val Gardena. Tio kommer från USA och tre från Sverige.
– I mitten av veckan började jag må dåligt. Jag trodde det var vanlig influensa eftersom jag mest var förkyld. Vi skojade lite om corona, men jag var aldrig särskilt orolig, säger Jens Larsson.
När han ringde hustrun Catarina, tyckte hon att Jens bockade i alla symptom för corona. Vid ankomst till Landvetter den 27 februari ville han testa sig, men de möjligheterna fanns inte. Istället för att åka hem till Åsa, isolerade han sig i familjens lägenhet i Göteborg.
– Om det var corona ville vi inte ta några risker. Jag ville inte riskera smitta personalen. I så fall hade varje anställd fått sitta i karantän i 14 dagar. Det hade varit en katastrof för bageriet, säger Jens Larsson.
I lägenheten blev han allt sämre. Han ringde sjukvårdsupplysningen på 1177 som meddelade att han inte behövde vara särkilt orolig. I Val Gardena fanns inga inrapporterade fall.
– Då ringde en av mina amerikanska vänner, som var med på resan, och berättade att han hade bekräftad corona. När jag berättade det för 1177 blev det andra tongångar. Alla tre fick åka in till Östra för provtagning.
De två vännerna testade sig och fick åka hem för att isoleras hemma. För Jens var det annorlunda. Han fick ligga kvar och blev allt sämre. Jens var den 17 patienten i Sverige och nummer ett i Västsverige. Att han åkte till bostaden i Göteborg gjorde att han inte blev registrerad i Halland.
– På sjukhuset blev det allt värre. Jag kunde knappt prata eller andas. Som medicin fick jag två Alvedon var fjärde timme. När jag frågade om det inte fanns något annat, fick jag en Ipren. Till slut gav jag upp. Jag har aldrig varit så sjuk.
Hustrun Catarina ringde till sjukhuset och ställde krav på bättre behandling. Till slut konstaterades att Jens hade dubbelsidig lunginflammation som en följd av coronan.
– Jag sövdes ner och fick medicin mot både HIV och malaria. De visste inte vad de skulle göra och det förstår jag eftersom jag var den förste. Men de kunde ju ha forskat mer på mig, undersökt mig bättre. Visst, de gjorde några febertester, men i övrigt fick jag bara ligga där, säger Jens Larsson.
Han var helt själv på avdelningen. En gång om dagen kom en läkare och två gånger om dagen kom en sjuksköterska.
Hur var det när du vaknade upp från respiratorn?
– Helt surrealistiskt. Samhället hade ju stängt ner under tiden som jag var nedsövd. Allt hade stannat av. Jag älskar sport och trodde att jag kunde ligga och kolla på det, men hockeyn var avslutad. Allt annat också. Det enda som gick var skidskytte utan publik.
Hur mådde du?
– Jag mådde inte bra. Så fort jag försökte fästa blicken så spydde jag. Men efter två dagar hände något. Allt vände och jag började återhämta mig ganska fort, men det tog två månader innan jag mådde helt bra, säger Jens Larsson.
Han är vältränad och har spelat fotboll i division två, dels i Göteborgsklubbar, men även i Åsa IF. Han och Catarina vill varna andra för hur hemsk och farlig sjukdomen kan vara.
– Jag har som sagt tränat en del, men ändå blev jag så här fruktansvärt sjuk. Den äldste som var med på resan var 82, han fick också corona, men hade bara lite hosta och snuva. Det är en mycket märklig och farlig sjukdom.
Varken hustrun eller dottern drabbades av Covid-19. Under sjukdomstiden träffade de inte varandra på sju veckor. Jens är tillbaka och mår hundra procent bra sedan en tid tillbaka.
– Vi ville ligga lågt för bageriets skull, vi var rädda att det skulle skada företaget. Nu vill jag varna andra. Ta detta på allvar och följ alla råd!
Tobias Sandblom
0300-68 18 61
tobias.sandblom@kungsbackaposten.se
