Åsabördige Johan Espersson romandebuterar i januari med boken "Kungsbacka Ultras", som bland annat utspelar sig i Vassbäck. Foto: Fredric Nord
Åsabördige Johan Espersson romandebuterar i januari med boken "Kungsbacka Ultras", som bland annat utspelar sig i Vassbäck. Foto: Fredric Nord Bild: -

Debuterar med boken ”Kungsbacka ultras”

Sju frågor till Johan Espersson, som i januari romandebuterar med boken ”Kungsbacka ultras”. En kärlekshistoria om uppväxt och längtan på Västkusten.

ANNONS
|

Förklara, vad är en ultra?

– Det är ett begrepp inom huliganism som betecknar de totalt hängivna. De används ofta om framför allt de mest extrema supportrarna för ett fotbollslag som älskar sitt lag och i princip skulle kunna dö för det. Det handlar om att representera Kungsbacka med den fanatismen, samtidigt som kärleken till platsen består av lika delar hat.

Du är själv uppvuxen i Åsa och beskriver i boken Kungsbacka som en menlös plats som inte betecknar någonting. Hur menar du då?

– Det handlar mycket om saknaden av egen identitet, som jag tror främst beror på närheten till Göteborg som många unga upplever som mer spännande och intressant. En plats där mer händer helt enkelt, samtidigt som det också finns en ambivalens i detta och en slags hatkärlek till platsen där man är född och uppvuxen.

ANNONS

Du bor själv i Stockholm sedan sju år tillbaka. Hur känner du för Kungsbacka i dag, finns det något du själv trots allt saknar?

– Visst gör det det, även om jag numera besöker både Kungsbacka och Åsa lite som en turist. Men mina föräldrar bor ju kvar och jag kan även sakna den gemenskap som vi som umgicks där och då faktiskt hade. Stockholm saknar även en mer alternativ kulturscen för dem som inte är så ”mainstream”. När jag växte upp i Kungsbacka var vi ett gäng där alla som inte riktigt var enligt normen faktiskt fick vara med och utgjorde en slags subgrupp där status och pengar inte var det viktiga.

Var hängde ni då?

– På väldigt meningslösa platser, som parkeringen utanför Kungsmässan, eller nedervåningen på Kulturhuset. Men vi kunde även åka buss 732 helt planlöst och umgås på det viset (skratt).

Nu har du hunnit bli 26 år, vad har du gjort sedan själv lämnade Åsa?

– Efter att ha gått ut gymnasiet flyttade jag som sagt till Stockholm där jag utbildade mig vid Biskops-Arnös författarskola. Under året som gått har jag även varit redaktör för tidskriften Kritiker. Sedan har jag förstås även skrivit en del själv, framför allt dikter och essäer som publicerats i svenska och danska tidskrifter och nu alltså även min första roman som ges ut den 3 januari av bokförlaget Natur & Kultur.

ANNONS

Ska du hem till Kungsbacka nu över helgerna?

– Nej, faktiskt inte (nytt skratt). Jag ska lönejobba för att dra in lite extrapengar på det biljettkontor jag också arbetar för.

Har du möjligen något nytt bokprojekt på gång samtidigt redan nu?

– Det har jag faktiskt, även om det är i ett så pass tidigt skede att det inte riktigt går att prata om ännu. Men det finns mer kvar från runt det som utspelar sig i min kommande roman som jag skulle vilja utveckla. Inte nödvändigtvis med samma karaktärer eller koppling till berättelsen, men med platser som förekommer i boken. Sedan har jag också översatt en del från franska, och kan jag tänka mig att göra mera av. Jag har själv, liksom huvudpersonerna i min bok, dragit runt en del i just Frankrike.

Camilla Moestedt

reporter@kungsbackaposten.se

ANNONS