Det bor en kulturtant i mig

Nu ska ni få höra: Den här provokativa åsiktsmakaren som ständigt ifrågasätter har en oanad sida: det bor en traditionalist i mig. Jag när en strävan efter något djupt heligt: Kulturtanten – denna fantastiska, könslösa (även om hen tenderar vara kvinna i 90% av fallen ((icke statistisk säkerställda siffror. Reds. anm.)), kulturälskande varelse som viker sin fria tid åt kulturkonsumtion. Museer, konserter, teater och opera – allt slukas med iver av kulturtanten. Hen som vant svassar fram bland konstverken på vernissagen. Hen som alltid bokar samma plats i teatersalongen. Hen som har såna där små glasögon för att lättare se den subtila mimiken hos solisten från tredje balkong. Nej, där ljög jag. Kulturtanten sitter givetvis på parkett, hen bokar alltid upp hela säsongen långt i förväg. Hen är ”du” med foajépersonalen. Hen dricker vin till lunch och har handväskan fylld med programblad. Hen läser kulturdelen och använder ord som ”suggestiv”. Kulturtanten är min våta dröm, mitt life goal.

Dock, och det här ska noga påpekas, är min inre kulturtant ingen traditionalist vad gäller konstform, uttrycket eller verk. Det är salongerna hen vill bevara. Konsthallarna. Opera- och teaterhusen. Hen slipper gärna gamla dammiga dramatiker (för guds skull, sluta sätta upp Strindberg!) Hen vurmar för de nötta stolarna. Sammetsdraperierna. Doften av dammiga textilier. Faktum är att mitt kulturtant-jag älskar det nyskapande och oväntade och ser gärna vilken galen queer-performance-tolkning som helst så länge jag får sjunka ner i en välsutten stol. Det är alltså platserna jag vill åt. Kulturtantens andra hem. Teaterhusen. Där är jag inbiten traditionalist.

Jag har jobbat med kultur i hela mitt yrkesverksamma liv. Jag har utfört och konsumerat kultur på allsköns olika platser, men inget har hittills slagit den kompakta tystnad som uppstår när salongsdörrarna stängs, ljusen släcks och publiksorlet avtar. Jag upplever gärna kultur på alla möjliga och omöjliga ställen, men det är i teatersalongen jag når katarsis. Där ljus och akustik förhöjer verkligheten och atmosfären vibrerar av en intensiv laddning. Det är något med teatersalongen som jag inte upplever någon annanstans. Det sitter i väggarna, i stolsklädseln, i scengolvet. Världen utanför skulle kunna rasa totalt, men jag skulle inget märka, för inne på teatern står tiden stilla. Inget annat existerar. Där sitter kulturtanterna på rad och tycker, känner, upplever och växer. Sedan diskuterar de vad de upplevt över ett glas vin.

Kulturtanten i teatersalongen är min målbild. Hens kulturella kapital, hens vinmarinerade men eleganta vokabulär, hens intellekt. Hens plats i salongen, där hen kan stoppa tiden för en stund. Det må låta oerhört inskränkt, jag vet. Men vissa vill ha fakturor i pappersform, andra betalar helst kontant. Jag vill uppleva kultur i en teatersalong. Min inre kulturtant har talat. Ridå.

Tumme upp: Att få jobba med sitt intresse. Jag glömmer ibland hur lyxigt det faktiskt är.

Tumme ner: Att tiden inte räcker till allt jag vill göra och uppleva.

LÄS MER:Kulturfestivalen gör comeback: ”Explosion av aktiviteter”

LÄS MER:Kungsbackas OS-stjärnor ska hyllas med pompa och ståt i höst

LÄS MER:Torget i Kungsbacka görs om efter bara tio år – träd och bänkar ett problem: ”Trevlig mötesplats”