Strulet började i höstas, då flytten avbröts i sista stund eftersom man upptäckt att brandskyddet på det nya stället inte var tillräckligt för ett LSS-boende. Personal och barn tvingades därför fortsätta verksamheten i de gamla lokalerna, trots att det mesta låg nedpackat i kartonger. Tre månader senare kunde man slutligen flytta in på Kyviks korttidsboende i Kullavik. Men problem uppstod direkt.
– Båda diskmaskinerna gick sönder samma dag vi flyttade in, och tvättmaskinen läckte, berättar Pamela Blennermo.
Fem utslitna kvinnor samlas på torget i Kungsbacka och berättar om situationen, och de säger att de har resten av kollegerna i ryggen. Alla är överens om att bristerna är för stora för att sopas under mattan. De har listat två A4-sidor med saker som behöver åtgärdas. Det finns inga tv-kanaler, skydd för spishällen saknas, i personalrummet finns visserligen mikrovågsugn och kaffebryggare, men eluttag saknas, medicinskåpen är för små och sitter i fel rum, kameraövervakningen räcker bara i halva huset, garderoben saknar hyllor. Det finns inget insynsskydd, så utomstående kan titta in i rummen där barnen byter om.
– Det är dessutom trösklar till alla rum, till och med till handikapptoaletten. Vi har barn som inte kan ta sig över trösklar, säger Veronica Börjesson.
Paul Dexell var projektledare under flytten och höll bland annat i ombyggnaden av brandskyddet. Han har en förklaring till trösklarna.
– Det är väldigt höga krav på brandskydd. Barnen ska kunna stanna på sina rum i 60 minuter under en brand, därför behövs dessa gastäta trösklar. Däremot håller jag med om att det inte är rullstolsvänligt.
Därför pågår en utredning kring hur brandskyddet kan upprätthållas på ett sätt som inte hindrar barnen att ta sig mellan rummen.
– Men i övrigt är projektet besiktat och överlämnat. Det är ju skillnad på ”need to have” och ”want to have”. I detta fall har de även fått lite ”nice to have”, säger Paul Dexell.
På korttidsboendet övernattar barn med särskilda behov. Vissa kommer en helg i månaden, andra oftare. Ofta är 15 personer, inklusive personal i huset samtidigt. Men det finns bara åtta sittplatser på Kyvik, uppger personalen.
– Det är tungt att jobba, vi försökte vara positiva innan, men nu börjar barnen reagera. Det vi fått höra när vi påpekat bristerna är att arbetet är pågående. Vi vet inte när det blir klart, säger Mia Karlsson.
Verksamheten började packas ner i lådor i oktober, flytten gick slutligen i januari och i april saknas fortfarande saker som behövs för att arbetet ska flyta på.
Maria Rosenberg, chef för lokalförsörjning på förvaltningen för service säger att hon inte nåtts av några klagomål. I samband med flytten slutade korttidsboendets enhetschef, och i väntan på att nästa ska tillträda är sedan några veckor Carita Elgstrand tillförordnad chef.
– Som efter de flesta ny- eller ombyggnationer upptäcks saker som behöver åtgärdas efter inflytt. Jag har kontakt med Service-förvaltningen kring en del av åtgärderna, och andra ansvarar vi i verksamheten själva för att åtgärda. Jag har också tät dialog med medarbetarna på Kyvik kring detta under arbetsplatsträffar, säger hon.
Carita Elgstrand hävdar också att en del av det personalen önskar redan är uppfyllt, så som insynsskydd, sittplatser i gemensamhetsutrymmen och basutbudet av tv-kanaler. I väntan på att kameraövervakningen ska fungera ska man ha satt in dubbel nattbemanning.
Fredrik Hansson, ordförande i nämnden för service har inte hört något annat än att lokalen är godkänd.
– Det låter som att det mesta av detta går att lösa. I den bästa av världar är allt klart när man flyttar in, men ibland är det inte det. Bristerna ska tas upp med chefen, och sedan ska det vidare upp till oss på Service.
