Kungsbacka Kvinnojour startades av ideella krafter 2016. På bara några år fick de igång en fungerande verksamhet med att stötta och skydda våldsutsatta kvinnor. Verksamheten har varit ett välkommet tillskott för kommunens sociala arbete inom till exempel individ och familjeomsorgen.
Men kvinnojouren kostar pengar. Det handlar både om hyra av lokaler och om lön till de som jobbar där.
– Som det ser ut idag så är vår framtid fortfarande osäker. Vi måste hela tiden söka olika former av bidrag för att klara ekonomin. Och söker vi ett bidrag som vi sedan inte får beviljat – då är det kris direkt, säger Linda Dyhre, som är drivande i kvinnojouren.
Så här långt har jouren fått söka föreningsbidrag från kommunen på runt 200 000 kronor om året. Förra året fick de dessutom in pengar i så kallat coronastöd, på grund av pandemin.
Räcker ett halvår till
Men de ekonomiska tillskotten täcker i princip bara lokalhyran. Enligt Linda Dyhre behövs det en dryg miljon kronor om året för att täcka kvinnojourens fortsatta arbete med våldsutsatta kvinnor.
– Det skulle ge utrymme att säkra verksamheten och lokaler och samtidigt anställa personal, säger hon.
Med nuvarande finansiering räcker pengarna till halvårsskiftet – men inte längre.
Det finns en närmast totalt politisk enighet om att kvinnojourens arbete är viktigt. Men när frågan kommer till att skjuta till pengar, har kvinnojouren nu blivit en Svarte Petter som skyfflas mellan kommunens olika förvaltningar.
Det blev tydligt i den senaste fullmäktigedebatten. Där hävdade kommunstyrelsens ordförande, Lisa Andersson (M), att kvinnojouren är en fråga för individ- och familjeomsorgen, det vill säga det som förr kallades socialtjänsten.
Men individ- och familjeomsorgen vill inte betala. De dras redan med ett tungt sparbeting på 40 miljoner och nämndens ordförande, Kalle Påsse Sundvall (M), tycker att kommunstyrelsen borde "kliva in".
I debatten bollas kvinnojourens krisande ekonomi fram och tillbaka, samtidigt som flera politiker noterade att den blocköverskridande enigheten om att rädda verksamheten "närmast är total".
Samma debatt varje gång
Det finns folkvalda som nu är öppet kritiska till handlingsförlamningen som råder.
– Detta är otroligt pinsamt och risken finns att kvinnojouren ger upp. Då står Kungsbacka utan kvinnojour och får förlita sig på att köpa platser i andra kommuner. Dessutom går vi miste om en samarbetspartner som kan hjälpa till med det förebyggande arbetet när det gäller våld i nära relationer. Det är inte rimligt i en kommun med över 80 000 invånare. Problemen försvinner inte bara för att kvinnojouren läggs ner, konstaterar Miljöpartiets Maria Losman, som påminner om att debatten lät ungefär likadan för ett halvår sedan.
– Vi kan inte ha samma debatt varje gång kvinnojouren kommer på tal. Det måste hända något också, säger hon.
Nu förhandlas om ett "övergripande samarbete" mellan kommunens olika förvaltningar som en möjlig lösning. Den skulle innebära att skolan och kultur och fritidsförvaltningen går in som möjliga betalare för kvinnojourens verksamhet. Det motiveras med att kvinnojouren också bedriver ett förebyggande arbete, med information och föreläsningar, på både skolor och i föreningslivet.
Individ- och familjeomsorgens ordförande, Kalle Påsse Sundvall (M), är den som ska försöka få skol- och kulturpolitiker i de andra nämnderna att vara med och lätta på plånboken.
– Om det finns en sådan politisk enighet om att rädda kvinnojouren, då får man leva som man lär och hjälpa till att betala. Vi på individ- och familjeomsorgen har redan ett samarbete med kvinnojouren och betalar föreningsbidrag, men vi kan inte stå för mer än vi gör, säger han till Kungsbacka-Posten.
Och Linda Dyhre på kvinnojouren kan bara konstatera att politikerna gillar det de gör, så länge de slipper betala.
– Det känns så klart bra att de vill ha vår verksamhet. Samtidigt går det inte att arbeta ideellt hur länge som helst, alla måste ha mat på bordet också, säger hon.
Mats H Ljungqvist
0300-519 83
mats.h.ljungqvist@kungsbackaposten.se
